Hoppet i Kabul

I artikeln “Fredshoppet borta – nu blir IS starkare” skriver DNs Erik Ohlsson den 27 aug att “det svaga fredshopp som den krigströtta afghanska befolkningen kunde skönja för bara någon månad sedan nu definitivt har släckts”.

Vi är på väg hem efter att ha lett seminarier i Kabul med unga vuxna afghaner och vill förmedla att hoppet inte alls har släckts. Läget är väldigt svårt och afghaner är tveklöst krigströtta – men de är också trötta på den ensidigt negativa rapporteringen från deras land.

Vi har gjort detta på inbjudan av Shuhada Organization, en förening som bygger upp skolor och vårdinrättningar runtom i landet och sedan överlämnar dem till myndigheterna. De 35 deltagarna på våra workshops har varit studenter och lärare på Shuhadas högskola samt företrädare för ideella organisationer i Kabul. Det gemensamma är att de vill arbeta för kvinnors och barns rättigheter samt för fred.

Det finns mycket hopp om fred
Deltagarna lyckas mitt i alla svårigheter bevara sitt hopp om ett bättre samhälle och ett bättre liv. Även om de förstår hur svårt det är att få fred är de inställda på att göra vad de kan för att uppnå det.

Under ett av våra pass fick deltagarna först berätta om sina egna upplevelser av krig. Historierna handlade om allt från att inte tycka sig ha några sådana upplevelser trots att 10 dog i en bilbomb i Kabul bara några dagar tidigare(!), till att ha suttit i en buss mitt i korselden mellan talibaner och regeringsstyrkor.

Därefter fick de prata om sin vision av fred i Afghanistan. Mahdi Mohammadi, en ung man som arbetar på högskolan, berättade:
– Jag får en bra känsla av att tänka på fred. Jag tänker mig att Kabuls flod är full av rent vatten. Freden gör människor glada. Det kommer att finnas mycket jobb, så att alla kan arbeta. Många utlänningar har kommit hit för att hjälpa oss under kriget. När det är fred kan de komma tillbaka men utan att känna sig hotade, utan vapen och utan rädsla.

En ung kvinnlig student berättade så här:
– Det är väldigt intressant att föreställa sig och prata om fred. Alla studenter kan fokusera på sina ämnen och hemuppgifter, inte på säkerhetsproblem och krig. Och de kan tänka på hur de kan föra sitt universitet och sig själva framåt samt bidra med nya idéer till världens kunskap. Familjer skickar utan oro sina barn till skolor och universitet. Så alla kan planera för sina långsiktiga mål.

Det finns obändig vilja att arbeta för fred
Vi har träffat flera andra organisationer, som alla arbetar för ett fredligt och jämlikt Afghanistan. Voice of Afghan Women Journalists underlättar för kvinnor att utöva sitt yrke och göra sin och andra kvinnors röster hörda. Women & Life Organization arbetar med utbildningar och hantverk för att stärka kvinnor med kunskap om rättigheter och med att skapa förståelse från män. Svenska Afghanistan-kommittén har ett väldigt gott renommé i landet. Sedan 35 år driver de skolor, landsbygdsutvecking, barnmorskeutbildningar och är en stark kraft för funktionshindrades rättigheter och välbefinnande. De har mer än 5000 anställda i landet. Alla utom 20 är afghaner.

Livet som vanligt och trädgården Bagh-e Babur
En av cheferna vi träffat undrade om det var något fel på honom och andra afghaner:
– Bomben igår exploderade 200 m från mitt hus. 40 skadade och 10 döda. Och idag är jag på kontoret, skrattar och arbetar som om inget hänt. Det är så vi hanterar det.

För de flesta människor går livet på som vanligt här i Kabul, trots att det är den värsta månaden på länge. Vi ser folk gå på Kabul Zoo, och åka karuseller på nöjesparken mitt i staden. I den 500 år gamla parken Bagh-e Babur spanar unga killar och tjejer in varandra och familjer har picknick.

Människor i Afghanistan har lidit av krig alltför länge. Deras situation blir inte bättre av att vi hänger oss åt hopplöshet. De behöver en omvärld som fortsätter att tro på och verka för fred. Om vi slutar göra det, lämnar vi vägen öppen för ännu mer destruktiva krafter.

Amelie Andersson, socialarbetare, författare, Lyssnare Utan Gränser
Fredrik Eklöf, ledarskapskonsult, social entreprenör, Lyssnare Utan Gränser

[Bild saknas]
Afghanska studenter samtalar för fred och mänskliga rättigheter.

[Bild saknas]
Dr Salehi (Gawharshad Institute of Higher Education, ett universitet med genus och fredssamtal på schemat), Amelie Andersson (Lyssnare Utan Gränser), Sadaf Ashrafi, (Gawharshad), Fredrik Eklöf (Lyssnare Utan Gränser), Jawad Wafa, (Shuhada Organization som driver Gawharshad, och ett stort antal skolor och vårdinrättningar).
Baburs trädgård i Kabul, anlagd på 1500-talet och återuppbyggd många gånger.

[Bild saknas]
Kabuls nöjespark.

[Bild saknas]
Kärleksgraffiti i Kabul.

[Bild saknas]
Daoud, ung man som spelar traditionell hazaramusik för sina vänner högt uppe på ett av Kabuls berg.